Att gråta en liten smula...

är bra när man går på bio. Vi var och såg Arn tillsammans med E+J och A+C. Mkt trefligt och filmen var mycket bra. Jag blev såklart lite snyftig och i de hårda krigsscenerna höll jag Mattias extra hårt i handen. Sen vandrade vi hemåt i den mörka natten utan några missöden. Inte för att det brukar hända nåt. Men ändå.

Ska upp och tvätta i morrn kl 7. Fattar faktiskt inte hur jag kan välja en sån idiotisk tvättid varenda jäkla gång. Som om jag helt oväntat skulle flyga upp frivilligt en endaste morgon. Vi har fått in väldigt trevliga morgonrutiner här hemma förresten. Det går till så här:

06.00: Klockan ringer. Snoozar
06.05: Klockan ringer igen. Snoozar. Kan möjligtvis tänka mig att vända mig lite i sängen men ingen mer aktivitet än detta.
06.10 Klockan ringer igen. Snoozar. Nu börjar Mattias röra på sig lite för mkt, jag anar oråd att vi snart måste gå upp och vänder mig därför ifrån honom så att han inte kan påverka mig negativt.
06.20 Klockan ringer igen. Mattias drar av täcket. Jag grymtar .
06.25 Mattias duschar. Jag ligger kvar och tänker att jag kan ändå inte gå upp nu för det finns inget för mig att göra eftersom duschen är upptagen. Sover en liten skvätt till.
06.45. Nu börjar jag röra på mig och går ut i badrummet. Då är Mattias redan färdig, har kokat kaffe och dukat fram fil och flingor till frukost.

Som sagt, vi lever lite olika på morgonen.

Imorrn blir det fest hos Buffy och Anna, mkt trevligt!

Gonatt gott folk!